Äventyr & Resor
Jag har varit så dålig på att blogga, jag vet! Men helgen har varit lite jobbig, och då är det inget kul att blogga.
Sedan tre månader tillbaka så har vi varit ett tjejgäng på 5 tjejer som kom ungefär samtidigt. Det började med att jag började umgås med Mikaela, som sedan presenterade mig för resten. Jag älskar dessa tjejerna, och det är dem som får mig att gilla livet här och som har fått mig till att stanna (när jag kände hemlängtan). Att det är vi 5 är en självklarhet.
I helgen åkte en av tjejerna hem. Hon hade hemlängtan och hon var trött på au pair livet. Det är så himla jobbigt att hon har åkt, det sätter igång många tankar och många känslor. Och det är så tomt!
Hennes hemresa har satt igång en liten domino effekt i gänget, det är fler som känner sig klara med USA för nu, saknar Sverige och vill ut på andra äventyr.
Jag känner mig inte stressad att komma hem och jag har så mycket kvar att ge här.
Men det är inte kul att stanna ensam.
Först åka till USA helt ensam, träffa vänner man älskar, sen bli lämnad ensam igen. Klarar man det ens?
Ja, jag vet att jag hade klarat det, men jag gör detta för att ha kul, lära mig och må bra. Inte för att "stå ut".
Så jag tror att det löser sig. Mina föräldrar kommer i Mars och då har jag varit här i 8-9 månader. Sen tar vi det därifrån!
Hade ju faktiskt varit rätt trevligt att komma hem så att man hade kunnat bo i Spanien med tjejerna en månad också (Magaluf, mohaha).
Sedan tre månader tillbaka så har vi varit ett tjejgäng på 5 tjejer som kom ungefär samtidigt. Det började med att jag började umgås med Mikaela, som sedan presenterade mig för resten. Jag älskar dessa tjejerna, och det är dem som får mig att gilla livet här och som har fått mig till att stanna (när jag kände hemlängtan). Att det är vi 5 är en självklarhet.
I helgen åkte en av tjejerna hem. Hon hade hemlängtan och hon var trött på au pair livet. Det är så himla jobbigt att hon har åkt, det sätter igång många tankar och många känslor. Och det är så tomt!
Hennes hemresa har satt igång en liten domino effekt i gänget, det är fler som känner sig klara med USA för nu, saknar Sverige och vill ut på andra äventyr.
Jag känner mig inte stressad att komma hem och jag har så mycket kvar att ge här.
Men det är inte kul att stanna ensam.
Först åka till USA helt ensam, träffa vänner man älskar, sen bli lämnad ensam igen. Klarar man det ens?
Ja, jag vet att jag hade klarat det, men jag gör detta för att ha kul, lära mig och må bra. Inte för att "stå ut".
Så jag tror att det löser sig. Mina föräldrar kommer i Mars och då har jag varit här i 8-9 månader. Sen tar vi det därifrån!
Hade ju faktiskt varit rätt trevligt att komma hem så att man hade kunnat bo i Spanien med tjejerna en månad också (Magaluf, mohaha).
Kommentarer
Postat av: Alex
Magaluuuuf haha <3
Trackback
