Tess i USA- Mitt liv som Au Pair i California

Har fått en kommentar som jag vill svara på, så jag får väl svara genom bloggen eftersom jag inte har någon mejladress. "Mr C", jag bryr mig inte om folk använder alias men ibland kan det vara jobbigt att få kommentarer av folk som man inte har en aning om vem de är, särskillt när de använder sig av ens värdpappas namn haha!

Dessutom så tog jag bort delen om dig i bloggen eftersom du kanske bara hade otur och kommenterade efter en annan anynom med en ganska speciell kommentar, och att det är en slump att ditt alias är samma namn som min värdpappa..

Jag mår mycket bättre nu än vad jag gjorde för ett par veckor sedan. LA-helgen gjorde mig verkligen peppad igen. Hemlängtan kommer och går, och just nu känns det väldigt bra här.
Men även när det känns som bäst så är det många saker som man saknar där hemma. Något som jag har börjat sakna väldigt mycket är matlagningen och maten som vi äter hemma.
Här är det verkligen skräpmat. Dessutom bor jag i en barnfamilj. Här är maten ljumen och smakar inte värst mycket. Min värdpappa kan vara och han är väldigt mån om att jag ska gilla maten, så jag får dåligt samvete när jag skriver såhär.
Men sedan jag kom har jag ätit tacos, kyckling, potatismos, kycklingmackor, mac and cheese och fisk/kycklíngpinnar. Fast två gånger har han faktiskt köpt lax till mig! Det är svårt att leva i en familj som inte har samma vanor som en själv. Jag får äta allt som finns i huset, tyvärr gillar jag inte så mycket där...
Läste i en kompis blogg att hon väntade på sin mamma som skulle komma hem med mat, och guud vad avundsjuk jag blev. Tänk när man hade en mamma som åkte och handlade och man kunde be henne köpa något gott med sig hem och ha någon som lagar mat till en. (Som man gillar). Eller en Pappa som äger en matbutik haha. Japp, det ska jag uppskatta mer när jag kommer hem. (Om 9 månader)

Jag saknar en riktigt stark gryta med ris eller en grillad köttbit. 
Det blir ofta restaurangbesök, vilket leder till att jag inte har några pengar.

Ja, där hade ni lite cravings för mig just nu haha.

Yes, halva veckan avklarad. Snart helg som innebär trick or treat och Halloweenfest!
Denna dagen har varit seg och tråkig (än så länge, kl är 5). Min värdpappa ska ha en mäklare som kommer och värderar huset imorgonbitti så jag har fått städa som en mexicanare. Haha, förlåt, så nedvärderande jag är, men de flesta familjerna här har en mexicanare till hjälp haha.
Just nu sitter jag vid isrinken,  kommer hem vid 7 och då blir det mer städning innan det bär av till Mikaela för att kolla film. Jag hoppas på Twilight eftersom Mikaela aldrig har sett den! Hur galet är inte det?

Så, efter en mycket lång bussresa kommer vi äntligen fram till LA. Vi bodde hos Malins värdfamiljs släkting, en kille som heter Andy och spelar proffsfotboll. Eftersom vi var sena så kunde han inte hämta oss, utan han skickade en kompis att plocka upp oss på stationen. Vi var grymt hungriga eftersom vi inte hade ätit på länge, så vi bad om att få komma till Boomers, något man måste göra i USA haha. En lagom chockad kille (eftersom 5 tjejer ville gå på en restaurang där tjejer serverar i i princip underkläder), skjutsar oss dit och vi åt skräpmat på hög nivå. Därefter bar det av till Andys hus, som är ett väldigt fint beachhouse som ligger på Newportbeach i OC. Nice! Så vi fick en rundvandring runt OC och sedan gick vi hem till en av Andys kompisar som också bor i Newport Beach för att dricka öl och kolla football i hans egna hemgjorda bar, som by the way var riktigt härlig.
Efter det gick vi tillbaka till Andys hus där han bjöd hem ytterligare några vänner och plötsligt var strandfesten i full gång.
Det var en klockren kväll, fylld av mojitos, amerikanska/svenska ölspel, språksvårigheter och nattdopp.

Resan till LA började på Barten påväg in mot SF Downtown, som Elin gjorde klart för oss. Vi mötte upp Malin, och vi skrek lite och var allmänt taggade. Alla hade med sig lite matsäck också, men mitt svenska lösviktsgodis var nog mest poppis.
Vi kliver på bussen som vi ska ta ner till LA. Alla amerikanare har skrattat åt oss när vi sa att vi skulle ta buss. Tydligen är bussarna/tågen i USA inte av samma nivå som i Sverige. Och det fick vi snart erfarna. Bussen var i sämsta möjliga skick, och vi satt och trängdes med illaluktande mexicanare. Alla var avundsjuka på Malin, för hon fick ett ledig säte, ända tills den tjockaste amerikanaren kom och satte sig bredvid henne. Malin fick anstränga sig för att få plats. Haha, stackare.

Bussen lämnar SF klockan 22,oo och efter lite tjejsnack somnar alla mer eller mindre. (Utom Malin som är fokuserad på att få plats). Jag vaknar av att bussen hoppar till och sedan börjar backa. Kollar på klockan och den är 2. Malin börjar skricka i panik att bussen håller på att trilla ner i ett stup. Bussen har kört av vägen och är påväg ner i vägkanten, som råkar vara ett stup. Jag blir som jag blir i nödsituationer, passiv och agressiv haha. Bussen börjar luta mot stupet och Malin skriker att vi kommer dö. Vi svenska tjejer får panik och skriker att vi vill av men busschaffören vill inte släppa av oss utan fortsätter att backa. Malin får panik (Hon sitter vid fönsterplats mot stupet, med en minst 150 kg amerikanare lutat mot sig). "Om bussen välter kvävs jag till döds".
Well, bussen börjar luta mer och mer och är nära på att välta, men då lutar den mot ett träd. Så, bussen lutar mot ett träd och bakom trädet är ett 6 meter långt stup. Om trädet inte hade varit där vill jag inte tänka på vad som hade hänt.
Busschaffören blir lite rädd och släpper äntligen ut alla passagerare, men vi upptäcker snabbt att vi är på en liten väg mitt ute i INGENSTANS. Inga väglampor, inga bilar, inget! Och ingen har sändning på mobilen. Det är halv tre på natten, kolsvart och lite dimmigt. Kändes som en skräckfilm. I USA kan man inte ringa 911 utan sändning. Och bussen har ingen nödradio. Så vi är fast.

En halvtimme senare kommer en lastbil förbi och stannar. Han ringer polisen på sin nödradio och ytterligare en halvtimme senare är polisen där. Han konstaterar att vi är fast och att bussen kommer att välta om vi försöker flytta den. 2 timmar efter det kommer det en bärgningsbil. 2 timmar stod vi ute mitt i ingenstans mitt i natten. Tur att man var i California och inte Sverige. Men vi frös ändå.
Efter många om och men får bärgningsbilen bort bussen och vi överlever.
Jag kramade trädet och satte mig i bussen på väg till LA, 5 timmar försenad och en nära döden upplevelse rikare.

Så mycket som har hänt sedan i fredags är nästan inte möjligt på tre dygn. Så därför har jag inte tid att skriva ner allting nu, just nu är det en regnig trött måndag vid isrinken. Så, lite senare ikväll, eller imorgon så får ni veta vad vi hittade på!

Förresten - Jag kan inte låta bli!

Så, jag har alltså varit ledig onsdag, torsdag och nu fredag för att min värdfamilj är på konståkningstävling. Och tur nog så skulle Marias (en tjejkompis till mig) familj på semester till just San Francisco under dessa dagar. Så vi träffades inne i SF i onsdags och det var så himla kul! Kändes jättekonstigt att möta upp Maria här, hon är den första som jag träffar som jag känner sedan jag kom hit. Hur kul som helst att få se henne. Och underbart att få höra lite om vad som händer hemma i Sverige och Malmö.
Vi spenderade hela kvällen inne i San Francisco och guuud vad skumma människor det finns här. (Precis som alla andra storstäder antar jag). Det kom fram folk som var agressiva, som vissade bajspåsar på magen, som sjöng imse vimse spindel för oss och folk som bara ville säga God bless you. Tack...

När vi gick tillbaka till Marias hotel så var det massa folk och reportrar som gick runt. Det var polisbilar utanför och två helikoptrar svävande ovanför oss. Tydligen var Obama i stan och bodde på hotellet mitt emot.

Jag fick en liten present av Maria också, jag fick lösviktsgodis (mums!!), senaste nummert av se & hör, ett låångt brev av Linn och en skiva med okänt innehåll. Kollade på skivan igår och jag skrattade och grät om vartannat. Tjejerna hade spelat in en film till mig med massa hälsningar och så hade den följt med under en festkväll. Haha, mycket roligt. HO HOO?
Saknar er!

Det var jobbigt att säga hejdå till Maria, det var som att säga förväl en gång till. Men samtidigt var jag så glad att jag fick träffa henne överhuvudtaget så det kändes ändå helt okej.

Tack gumman!

Vilken helg! Den har varit väldigt blandad, men mestadels bra. Fredagen började med en supergod middag hemma hos Linda i Burlingame, som var ensam hemma eftersom hennes familj är på semester. Kollade på film och sov över där. På lördagen åkte jag, Linda och Elin till Great Mall, det stora köpcentrat som jag inte hittade till... Vi hade riktigt mysigt och shoppingen var kanon! Köpte en svart väska, en svart kofta och ett partylinne.
På kvällen hade en tysk tjej som heter Laura födelsedagsmiddag/fest/förfest så vi åkte dit där och spelade ölspelet och dansade till svensk och tysk musik haha. Därefter stack vi svenska tjejer vidare ut till lite barer/klubbar nere i downtown Berkley. Det var kul, men lite kaotiskt stundvis...
Söndagen spenderades inne i SF, vi åkte till Golden Gate bron och turistade lite. (Jag har ju redan varit där en gång, men nu såg jag den utan dimma)

Därefter var det åter hem till Linda och helgen slutade som den började - god middag och sex and the city.

Tung vecka. Det går verkligen som en berg och dal-bana. Roligast på helgen! Så när man ligger hemma en heeel lördag plus en hel söndag så är det lite tråkigt. Känns som en lång två-veckors-arbetsvecka. Jag vill träffa mina vänner, jag vill göra saker! Ikväll är jag ledig, men alla andra verkar jobba eller bo för långt ifrån mig för att träffas för en snabb fika eller något, så jag blir nog ensam ikväll.
Jag ska nog gå och utforska downtown Mountain View. Kan ju bli spännande. Livet är verkligen annorlunda när man gör saker på egen hand.

Söndags var nog en av de softaste dagarna jag har haft på länge. Började med ett sådär bra besked dock, Mikaelas familj har fått svinis och eftersom jag hänger där nästan 24/7, så var det lite skrämmande. Men Mickis mår bra, så det borde inte vara någon fara.
I alla fall.
The swedish crew tog tåget till San Francisco och begav oss till Golden Gate park där det bjöds på gratiskonsert. Vädert- underbart. Folket- underbart. Musiken- underbar. Hur nice som helst.
Därefter mötte vi upp en kille som Malin har haft lite kontakt med, han bor mitt i San Francisco så han har stenkoll. Han blev vår egna privatchaufför/guide och vi cruisade runt i hans BMW genom hela stan. Kollade på de största husen/tomterna i San Francisco, så ofattbart vackert så det är galet. Det är där man ska leva.
Sedan åkte vi till bögdelen av San Francisco. Och eftersom SF anses vara världens böghuvudstad så kan ni ju tänka er hur det var. Jag tyckte att det var hur coolt som helst, mer konservativa personer hade nog fått en hjärtinfarkt...
Det var dessutom någon sorts helgfestival, så det var piskor och läder på hög nivå. Nästan alla gick med rumpan bar, men det fanns dem så valde att gå helt nakna också. Spännande!

  
Konsert                               Utsikt från hus                 Utsikt från vardagsrummet?

 
Vår guide                            Ja..