Tess i USA- Mitt liv som Au Pair i California

Guud, nu är det jobbigt. Jag har inte varit ledsen eller haft hemlängtan på två veckor, senast igår sa jag att jag älskar det här stället. Älskar.
Men nu är det jobbigt. Idag regnar det, första dagen med regn sedan jag kom hit. Det är mörkt och det känns som att hösten är påväg. (Trots att det är 25 grader).
Så nu känner jag mig ensam.
Alex skrev en kärleksförklaring till älskade lilla Natha som fyller år idag, och jag önskar att jag kunde vara där med dem och ta del av allt. Det känns jobbigt att vara så nära, men ändå så långt borta. Glöm inte bort mig!
Jag är bakfull och ska lägga mig i soffan med mina rosa filtar och en bra film, lite tända ljus kanske och bara lyssna på regnet. Jag önskar att jag hade någon här med mig. Min mamma som kliar mig håret, pappa som drar roliga skämt, alex som alltid har godis, natha som alltid är lika underhållande, emelie med de bästa snacksen, Johanna med petit eller en av tjejerna härifrån som jag kan prata om allt med. Problemet är att jag har mitt sovrum vägg i vägg med barnens, så jag kan inte bjuda hit någon vid denna tiden. Och ni andra är på andra sidan jorden. 
Men det är väldigt lärorikt och stärkande att vara ensam, jag har redan märkt stor skillnad.
Jag hade möjlighet till restaurangbesök och promenad med tjejerna idag, men jag är tyvärr så trött att jag ser i kors.
Jag är så glad att jag har träffat så underbara tjejer här. Annars hade det inte gått!

Tack måsen, tack för att du lusläser bloggen och för ditt underbara mejl!